vi såg på världens bästa film igår det var "marley och jag" var nog den bästa filmen jag set på länge och jag måste se den igen känner jag den var så bra och så himla sorglig och det är nog den filmen jag gråtit mest för och det var då första gången emilia såg mig gråta ( för en film ).
När jag såg på filmen så insåg jag hur mycket jag igentligen saknar ferdinnan och att jag igentligen skjutit det åt sidan att sakna honom jag har liksom inte ens gråtit ut för honom eller något och jag insåg igår att det verkligen behövdes för det lättade på hjärtat verkligen och det känns faktiskt bra att gråta ( ibland). Men jag vet ju att jag aldrig kommer få honom tillbaka i livet bara i mitt minne ser jag honom och ingen annanstans och det är hemsk att man bara kan försvinna så där, kan man inte vara död fast ändå synas ? varför liksom :(  jag vill ha honom tillbaka, min lilla ferdinnan :(

Jag skulle kunna börja gråta nu igen när jag bara tänker på filmen och det är inget negativt utan den var dunder bra alla som inte har set den SE DEN!

L.O.W